Hatt

Han har fem silverringar i örat. Hon har kommit så nära att hon räknat dem med fingertoppen. Hatten skuggar hans panna. Den fick hon inte röra. Då skyggade han. Nästan, nästan kunde hon vila näsan de de blad av grönt bläck som virats av runt hans hals av Henrich på studio Via Dolorosa. På hans högra hand en gangster, skickligt tecknad med en nål i skinnet. Han eller hans drömmar. Hon rör vid den och säger:
-Jag skulle inte kunna. Det är inte smärtan, utan nålen som viner som en tandläkarborr.

De lämnar borden som fläckats av utspilld öl och går ut med nackarna böjda under trappvalven. Han tänder hennes cigarett och hon andas in den sträva röken. Nattdiset får henne att skälva.
-Jag har sett en ridolycka, säger hon. På förmiddagen när jag var ute med ESS, farsans hund. Jag hade kikaren med, för att kunna studera fågelsträcken. En kvinna red en fux mot en fallen stock. Hästen var skummig om bogen och slog sig fri från tygeln. Stocken låg i en sänka och hästen gick omkull i vätan. Den reste sig, men kvinnan låg kvar. Det var säkert en ridtävling. Några människor i självlysande västar skyndade till henne. En ambulans kom fram och hon bars ut på bår.
-Och hästen?
-Den leddes bort. Jag såg allt i kikaren. Hunden satt bredvid mig med nosen mot mitt knä.

Han fimpar cigaretten mot klacken och hon slår av askan på sin. På andra sidan gatan blinkar en ljuslist i fönstret på smörgåsbutiken. Baguetter. Smörgåsar. Sallader. Det är alltid smörgåsarna som blinkar. Rött. Blått. Månblekt. Grönt. Turkos.

-Tjena, Mackan.
Han höjer handen till en hälsning och hans vän kommer fram bakom hennes rygg. Vännerna slår handflatorna mot varandra och hon blir en tapetblomma mot stupröret. Det som finns kvar är hennes kameraväska. Mackan stirrar på den. Hans ögonvitor är röda som utspillt blod. Unkenheten dunstar från hans skäggstubb. Täckjackan hänger löst över hans axlar. Hon intalar sig att den är beige och inte solkigt vit. Han har mörkgrå joggingbyxor. De hålls samman av ett bomullssnöre i midjan. Käkarna är hårt sammanbitna. Armarna är spända, utan att han riktigt förmår röra på dem.
-Vi drar nu? Ska du med? Chilla?
-I helvete. Inga brudar, säger Mackan.
-Jag ska fota bandet som spelar, säger hon. Det är därför jag är här.

Mackan och tatuerade vän går över gatan. Ett par skyltfönster bort griper Mackan tag om den tatuerades armar och trycker honom mot glaset. De avstyr sitt bråk och försvinner om hörnet.

Morgonen därpå vaknar hon till tidningsrubriker. Två män i 25-års åldern har hittats döda i en lägenhet i Norrberga. Av utredningstekniska skäl är polisen förtegen om händelseförloppet.