Logik

När jag städade bland mina garner hittade jag två kassar med udda små nystan av obestämt ursprung. Med beslutsamheten hos någon som just ska till att bestiga Danmarks näst högsta berg stirrade jag på dem. Nu, nu skulle jag kunna slänga något. Skulle de rymmas i soptunnan eller skulle jag behöva åka ända till soptippen? Skulle den lokala loppmarknaden ta emot dem om jag frågade?

Jag började rota bland garnerna. Där fanns 25 cm stickad filt. Oavslutat, påbörjat, svårstickat, men ändå, lite fint. Det kanske trots allt går att göra något med garnerna. En mycket stor virkad mormorsruta till exempel. Det kan man göra av garn. För mindre än två veckor sedan, när den förra var färdig, svor jag aldrig mer inför ett sådant projekt och då var det ändå fint garn i den, garn som hade någon slags mening, sammanhang och röd tråd mitt i allt det 1970-talsgrilliga.

Jag satte mig med garnerna. Det första pyttenystanet verkade komma från någon dam som gjort den krokade jackan på sidan 240 i Stora Handarbetsboken från 1965. Sen kom två turkosa babygarner. Den ena lilla skära bebisen hade fått ligga i mjuk babywool, den andra hade fått känna krispig akryl mot skinnet. Jag som inte ens gillar akryl virkade på. Akryl ger mig en känsla av naglar som dras mot en griffeltavla. Sen kom 1980-talet med rosabeige fluff. Där är jag nu. Jag har en chans att ta mig samman. Är jag tillräckligt logisk för att göra det eller kommer filten att fortsätta växa i storlek?