Ljuga och knut

Ljuga

-Sanna Nielsen vann melodifestivalen precis som jag gissat.
-Du ljuger.
-Det gör jag inte alls.
-Bara idag har du statusuppdaterat på facebook med fyra olika vinnare.
-Det har jag inte alls. Det har du visst. Ska jag bevisa det?
-Men du var det ju fel låt som vann.

(liten skräptext , skrev inte igår och det strider lite mot mina principer)

Knut

-Du kommer sent.
-Gör jag? Jag har bara varit ute och gått min vanliga runda, ner genom samhället, över träbron och in i hembygdsparken. Den som jag alltid brukar gå. Det vet du väl?

Jag tar ett djupt andetag och knyter fingrarna runt tummen. Ringfingernageln ristar en skåra över huvudlinjen. Hjärtlinjen når den aldrig. En aphand. En knut. Fingrarna är fortfarande kalla efter promenaden. Kylan sluter om skelettbenen. Jag går och går och Henry kommer aldrig förstå, aldrig se det jag ser. Svärtan i berget vid bron. Blåsippan med den avvikande färgen. Konvaljen som hukar i dunklet.

-Du var ute länge, tycker jag. Handlade du något på vägen?
-Jag var inne på Konsum. Det var sista dagen med extrapris på lagrad Präst. Jag köpte en bit. Den brukar du väl tycka om?
-Ost har vi väl? Inget annat?

En lott. Ett halvdussin lotter köpte jag. Jag skrapade som besatt, men det var ingen vinst. Jag vill skrika rakt ut. Ljuga för att få luft. Påstå att jag köpt lotter, fast jag inga köpt.

Det var ett hundslagsmål. Utanför Preem. Pitbulls. Killar med tatuerade halsar. Polisen kom. Jag stod fastfrusen inne på macken med brevet jag hämtat ut. En avisering, en papperslapp från brevbäraren med lila klistermärke. Brevet är för stort för att delas ut. Hämtas på Preem på Rydbyvägen 18. Ryggsäckens blixtlås var fortfarande öppet. De slogs utanför dörrarna. När hundarna var borta öppnade jag emballaget. En man i svart yllejacka klev ur sin stadsjeep. Kepsen skuggade hans ansikte. Han sa:
-Det är till att vara nyfiken.
Jag log och vi möttes så. I ett leende.

I dungen mellan Preem och den obemannade pumpstation som hetat Koppartrans och Shell och numera heter ST1 öppnade jag ryggsäcken och tog fram gåvan från brevet. Marken var knölig runt mina fötter och rötterna blanka. En virkad keps. I tanken hörde jag Sigrids ord. Den är så ungdomlig och käck. Den passar dig perfekt. Bär den i nacken. En gåva från henne igen. Jag tog på den. Mössan formade sig runt mitt huvud. Jag skälvde när den nuddade min nacke.

-Vad gör du i byrån?
-Jag lägger undan mina vantar bara.

Det är hans byrå. Den är från Karl-Johans tid. Lådorna kärvar. Vi har den i hallen. Brun och tung är den. Jag lägger mössan från Sigrid bredvid de andra hon gjort, de spetsstickade muddarna, i ull och handspunnet silke. Hennes händer. Hennes läppar. Hud mot hud. Att vakna svettig hos en annan människa.

-Du kanske ska gå ut du med? Det är riktigt behagligt ute.
-Jag tittar på TV. Det är friidrott.
-Sen då?
-Då blir det väl mörkt?