Skyldig

Regnet gråter nålvasst mot fönstret
Rutan bryter vinden som en en våg
Med mörkret kommer oron
Ett fragment av en bortglömd bön
Ohörda ord i väntan på gryning och ro
Såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro

Under den spräckliga rocken häver sig mors barm
Armarna är bara och täckta av mjöl
Rösten säger:
Din själviskhet driver dig bort från gud
Du är ett ondsint barn
Ber du dina böner?
Jag är barmhärtig mot dig, trots allt.
Du måste be om Guds förlåtelse för allt du gjort

I natten går skeppen i kvav
Förtvivlade människor famnar varann
Kärleken rinner som aska mellan fingrarna
Se till mig som liten är
Barndomens böner är ramsor
Trasmattan ligger vid bädden
Klara nätter äter den ljus
I natt är den tyg och ömma fingrar
En fläta av plagg och drömmar