fredag 7 mars 2014

Ge upp

Ge aldrig upp. Visa aldrig vad du känner. Gör du det så är det klippt. Du har inte en chans sen.
Pappa kommer in i Annas rum och säger sådant. Hon har gömt sig under skrivbordet och med axeln tryckt mot elementet. Fast hon inte får ritar hon fåglar med blyerts under bordsskivan. Han kan sitta på sängkanten med ryggen vänd mot henne och att hon inte får ge upp. Hon ser inte hans ansikte, hon ser hans ryggtavla kläd i rutig flanell, orange Helly Hansen eller gammalt noppigt stickat. Sängkläderna är kalla och  det luktar unket från halsen eller täcket. Mamma dammsög eller diskade. Hon nattade aldrig.

Sen när hon blev äldre, sa han. Om någon man försöker tvinga dig att ha sex så ska du sparka honom i skrevet. Då får han så ont att han låter dig vara. Det finns inget som gör så ont som det. Du ska aldri släppa till.
Hon kände sig vuxen och förtröstansfull när han sa det. Om man vet så klarar man sig.

Hon ställer snapsglaset upp och ner på fönsterbrädan och lägger en vit tygros under kupan. På foten ställer hon ett värmeljus och tänder det. Lågan fladdrar mot skymningen. Hon andas in doften av stearin och eld. Det är Henriks glas. Han har fått dem efter sin moster. Rutslipade glas de aldrig använder. Plötsligt känner hon sig smutsig. 17 år och oförmögen att sparka en kille där det gör som ondast.

Henrik har druckit eller inte. Henrik har vunnit eller inte. Henrik kommer hem eller inte. Hon föreställer sig att glaset faller ner på golvet och att hon lägger sig på bara knän i splittret och torkar blodet med sidenrosen.
-Henrik, kom hem gnyr hon. Kom hem oskadd.
Hon tar fram fler glas och ställer dem på en spegelbricka på soffbordet. De lila blockljusen ställer hon på diskbänken.

Anneli säger att hon måste gå, att det blir bättre sen. Hon bjuder på kaffe när Anna tar med sig Torbjörn dit för att Henric måste få sova.
-Jag älskar honom. Det är bara tillfälligt. Henrik är underbar.

Hon slår på TV:n med fjärrkontrollen och stryker handen över sofftyget. Stearinljus. Orkidéer. Bokstäver på väggarna. LOVE. CARPE DIEM. Hennes hem. Hon älskar att pyssla och  göra det fint. Att allt ska bli bra. Hon kan inte lämna det här. Henrik kommer att komma hem. Glad. Ge aldrig upp. Visa aldrig vad du känner. Om de får veta så är det klippt. Hon stickar, men repar upp, för det blir fel. På TV:n reklam för Pamol och Fritidsresor. En vattenrutschkana i paradiset. Hon måste ta upp det med Henrik. En resa. Till Turkiet. All-inclusive. Så Torbjörn får komma ut och uppleva andra kulturer. En kvinna helt klädd i vitt rör sig mellan rätblock av glas. Hon gör reklam för laxeringsmedel.

Anna lägger kinden mot soffkudden och drar pläden över sig. Hon blundar och  lägger sig i fosterställning på soffans utsträckta divandel. I fönstret slocknar värmeljuset.
             

2 kommentarer:

  1. Krypande obehaglig känsla rakt igenom.

    SvaraRadera
  2. Jag fastnade för "Jag älskar honom. Det är bara tillfälligt." Himla starkt!

    SvaraRadera