Spets

Veckotidningen ligger uppslagen i soffan. Att bada i såpa förnyar kroppens celler. I två, tre timmar ska man ligga i blöt, några gånger i veckan, under ett par veckors tid. Vilken människa ha tid med sådant? Ingrid sneglar på Henry. Han sitter rak och stadig i sin TV-fåtölj och tänker på kommunrevisionen. En människas kropp består till 2/3 delar av vatten. Hon försöker föreställa sig det blöta i Henrys kropp och tänker sig honom som en manet, lättflyktig och rörlig. Det är därför såpa är så bra. Såpan tränger in i kroppen och renar cellerna. Badkaret slängde de ut redan på 1980-talet. Aldrig att hon saknat det.

Hon korsar händerna som ett tak framför sig. Tovningskursen med Sigrid. Sommarkurs på folkhögskola. Kvinnogemenskap. Hennes händer som inte riktigt ville. Huden som löstes upp av såpa och hetvatten. Hon var inte armstark nog för att få ullen tillräckligt tät. Ögat saknade föreställning om det skulpturala. Men Sigrid var där. På utflykt stannade de till i den medeltida kyrkan. Djävulen hukade inför helgonet och höjde en gyllene sköld mot övermakten.
-Ser du djävulen? frågade Sigrid och Ingrid sa ja, för att Sigrid visade henne.
Luften var sval som lintyg mot kroppen. Hon andades stenväggar och kalkstensgolv. Sigrid smekte hennes handled.

Spetsstickningen ligger in sin korg. Sjalkroppen väntar på sin uddspets. Hon vill sticka på instinkt, men vet att hon måste räkna, för att finna den logik som skapar ett löv. På TV:n kryper en textilkonstnär på knä i ett rum bland 2000 lappar som ska fogas samman till något som ska pryda textilmuseet i Borås. En av lapparna är hennes. Hennes och Sigrids. Hon har broderat ett hjärta i utsirad ram. I och S.  Ingrid och Sigrid. Hon syr dem så. Till konsthantverksutställningen på Liljevalchs.  Till Borås och länsmuseet.
-Har du med något där? frågar Henrik.
-Ett litet broderi bara.