Hunger

Frivilligarbetarna på Hjälp som hjälper har skyltat med ett mahognybord med utsirade ben och snidade blomster i sargen. På bordskivan ligger en linneduk med broderade flugsvampar. Två mässingsljusstakar står på varsin sida om ett vitt skinnband med förgyllda sidor. Anna följer linjerna i bokens rygg. En kvinna som skulle kunna vara Jungfru Maria på ett religiöst tryck har ett tre-årigt gossebarn i famnen. Titeln står tryckt med guldbokstäver på bokens rygg och dess framsida. Handbok i Barnavård. Hon slår upp boken och läser om måltidsrutiner, vikten av att barnet alltid måste äta upp och hur bortskämt det blir om modern någon gång ger vika och serverar den mat barnet önskar. Även spädbarnet mår bra av bestämda rutiner. Det skriker inte av hunger, utan för att det håller på att bli bortskämt. Modern måste förhärda sig och låta det skrika tills det lär sig.

-Hittar du något? frågar Jessica.
-Den här boken kommer jag ihåg, säger Anna. Vi hade den hemma. Vår Kokbok. Bygg din egen sportstuga. Varg-Larsen. Husmoderns köksalmenack. Det var de böcker vi hade. Den måste varit dyr. Skinnband och guldtryck.
-Har du läst den?
-Jag läste den när jag var liten och hade lärt mig att läsa och jag bläddrade lite i den nu. Den är gräslig. De borde inte sälja den.
-En annan är ju uppfostrad efter "Barnaboken". Anna Wahlgren.
-Har du hittat något?
-Jag funderar på den här.
-Ett yllebroderi?
-Den är lite blek i färgerna, lite ljus, men ramen är bra. Lite Nationalmuseum-känsla över den, vit med snirkliga bronseringar. Jag funderar att sätta en akvarell i den, eftersom den är glasad. Broderiet skulle jag kunna sy en kudde av. Jisses, vilken fostran man fick när man var liten. Fyra timmar skulle det gå mellan måltiderna. Det sa alltid min lågstadiefröken. Blev man hungrig innan hade man inte ätit ordentligt och då fick man skylla sig själv. De har billiga räkmackor i fiket. 35 kronor. Vad säger du?