Cirkel

Det är möjligt att du går i cirklar, årstidsvis i högervarv, när du följer stigen längs med sjön. Du känner markerna nu, minns rådjuren och dimman och sparvugglans spröda läte, som sätter sig till doms över ingenting, som om den vore en annan sorts fågel, prålig och rödbröstad. Blåsipporna minns du och vitsippsbackarna. Leran och svällisen. Dagar som aldrig ljusnar minns du. Du minns människor du mött. Rakryggade vandrare i oljerockar. Kvinnor i rött. Den piprökande mannen men den trötta taxen. Joggarnas välformade vader. Du är kråkblind och korpvaken. Dina händer har rört vid en skadad fågel.

I stunder av vila söker hunden ditt sällskap. Den lägger tassen i ditt knä. Dina händer rör sig i cirkelform genom dess vita päls. Du vet att den har en vårta på bogen, ett märke i huden som säkert inte är något, bara en liten knöl. Den vill inte att du rör vid den fläcken. När du petar rycker den till.

Den känner dina konster och vet var den kan vänta sig torkad lever. En sökruta, ett enkelt spår, en sten att hoppa upp på. Ni har era vanor. När ni närmat er hemmet har den sänkt sitt huvud. Den går innesluten i sig själv, trött och utan att lägga vikt vid omgivningen.

När hunden kommit till ro i sin vandring är dina tankar som hetsigast. Det då du tänker det ogripbara det hemlösa och nästintill vidriga. Du tänker hur du krafsar hjärtat ur bröstet och lägger det på skärbrädan och slår det platt med en kastrull. Sen kryddar du det med torkade örter, salvia och spiskummin som du inte riktigt tål, och virar in hjärtat i en läderpung och låter det återta sin plats.

Det är då du fastnar i fraser och gör dem till verkliga. Du citerar Dylan ur minnet och låter orden karva en meanderslinga genom hjärnbarken. Go to him now, he calls you, you can´t refuse. Din kejsare i trasor kallar dig igen, fast du vet att du inte ska, för du vet att du stått inför tomheten i hans ögon. Han kallar dig med ditt namn. Han har rört vid ditt innersta, själens hemliga längtan, men sanning är lögn och lögn är sanning, för honom och för dig. Kärleken behöver hud.