Gallrade ord

Fröken drar fram en satsbräda och kallar den trampolett, för hon har läst franska. Bocken står uppställd med spretande ben under den mockaklädda kroppen. Hjulen är låsta. Gymnastiksalen luktar frusen svett. En efter en ska eleverna springa fram, ta sats och hoppa gränsle över bocken. De som kan. Bommarna svajar till under taket. Ingen får stå under. Fröken vet inte riktigt hur man säkert låser sprintarna.

I redskapsförrådet finns en korg med ärtpåsar. En efter en få eleverna gå balansgång med en ärtpåse på huvudet.  Raka i ryggen ska de vara. Vristerna ska sträckas mot det lackerade trägolvet. Bomullsband i olika färger hänger på metallringar. Ett band över bröstet markerar tillhörighet. I lekarna en jakt efter band fästa i linningen eller instoppade mellan låret och gymnastikdräkten. Anna och Elisabeth har rosiga ben och vita sockiplast. Peter roffar åt sig banden och knuffas om han kan. När det är gränsbrännboll kastar han bollen hårt. Jämfört med dem är du vålnadsblek.

På gymnastiken har fröken randiga byxor i ett tyg som liknar musskinn. Man vill röra vid det för det ser så mjukt ut. Ränderna passar inte ihop. Byxorna är uppdragna till armhålorna och skär in i grenen. Hon äter kvicklunch i form av en sockrad grape och blänger på de ungar som dricker gul mjölk. Den är livsfarlig, fet och de kommer dö av hjärtat om de inte skyller sig själva. Ändå dricker du, för det skälla och blåa kväljer dig.

af Kleen heter fröken. Farsan lägger upp sina grovarbetarnävar på den gulbleka vaxduken hemma och säger att det är ett passande namn på en som inte duger något till, men när han kallas till skolan för kvartsamtal tittar han ner och får ingenting sagt, trots att veka fruntimmer är det värsta han vet.

Ytterhalsduk får eleverna inte bära, fast de fått påta sådana i slöjden av orange garn som är så fantastiskt och mjukt som angora. De kan fastna i gungställningen och kvävas av sina halsdukar. Fröken vet alltid att berätta om barn som dött.

Gunnar bor nedanför kyrkan. De som ruttnar i jorden på kyrkogården rinner ner i hans kök. I mörkret dras han till Gustav som bränner i lönn. Han har suparlever efter åren på sjön. Det är Signe som sagt det. Med prasseltorra händer drog hon strumpstickan genom håret för att den skulle glida bättre.
-Gunnar har besvär med sin lever, han. Den värker visst. Han kanske har kräfta i buken med, vad vet jag. Att han inte kan sluta dricka när det går så illa åt han.
Osynlig sitter du under bordet och lyssnar på Signe, du har orden på tungan, men du vågar inte fråga.
Får Gunnar tag på en så är det klippt. Han har hänglås på sin ruttna jordkällare. Under täcket i hemlighet pressar du naglarna mot bröstet och låtsas att det är Gunnars kniv. Varje dag måste du gå förbi Gunnars.