Stänga

Kalle ska stänga sin verkstad för gott. Han sätter ut en annons i lokaltidningen och kallar det hela "garageloppis". Trädgården är fortfarande välskött. Han har arbetat på trädgårdsmästeri som ung och beskurit träd åt andra långt upp i åren. Rampen på framsidan av det vita trähuset är hennes. Han föredrar att tänka så, att den rostfria rampen är hennes, för att hon ska kunna komma in och ut, även om det sällan sker.

Främlingar kommer och människor han känner sen gammalt. De trampar runt i skjulet där han haft sin verkstad och plockar till sig av verktyg och gamla lådor. Ett par av rummen har gjuten platta, andra jordgolv. Ljuset kommer utifrån. Han har inte brytt sig om att tända. En kvinna i oljerock berömmer hans verktygstavla. Han har gjort den själv av spåntat virke och målat en grå med mönjeröda siluetter för hammare och skiftnyckel. Hon går in i prånget där han haft sina muttrar och läser dimensionerna högt från den platsbyggda hyllan.
-Det var en rejäl hylla, säger hon. Kanske den bästa jag sett.
Kalle skrockar. Hon går vidare och rör vid zinkhuset han spikat upp på brädväggen. Ljuslyktan är det sista han tagit dit och han tycker att den visar att han är med. Han fick den när han var uppe på trädgårdsmästeriet förra hösten. Det var en ung flicka som drev det nu och efter att ha pratat länge fick han lyktan.

Han hoppas att Vera har kokat kaffe tills han är färdig. Det är Valborgsmässoafton och går han upp på övervåningen så kommer han att se elden. Någon flicka som visst varit med i Melodifestivalen ska uppträda och manskören ska sjunga. Fast han läst om evenemanget i tidningen flera gånger, så verkar det inte som de ska ha någon vårtalare. Det brukar man väl alltid ha till elden?