Då var det dags

Då var det dags för Stig att skryta lite. Han brukade göra det när Olle kom på besök. Jag stod vid diskbänken. Luftens pollenhalt letade sig in genom det öppna fönstret. TV:n i kammaren stod på. Den visade ett program om termiter. Stig brukade alltid lämna TV:n påslagen. Varför vet jag inte. Kanske var han bara lat eller också trodde han att TV:n förströdde mig och jag faktiskt uppskattade bakgrundsljudet.

-Jo du, sa Stig och sköt upp lantmännenkepsen i pannan. Lägg dig ner. Bra. Jo du.
Det verkade som han pratade med Olle och gråhunden Greta samtidigt.
-Vet du vad jag har kommit fram till? Livet är för kort för dåliga hundar och arga kvinnor. Dåliga kvinnor och arga hundar ska en ha. Vet du att Lundgren fått hem en från Thailand?
-En hund? Måste vara knepigt att importera hundar därifrån. Duger de till älgjakten? De kan ju knappt vara vana vid älgar därifrån.

Jag suckade och vispade runt lite extra med diskborsten. Stigs livsvisdom gick inte av för hackor. Arga kvinnor eller dåliga kvinnor. Han skulle minsann få se. Jag skulle bara bestämma mig för om jag skulle vara arg eller dålig först.