Stämma

Disponentvillan förefaller tom. Jag går dröjande upp för trappen. Ledstången är nymålad och glänsande svart. På var sida om dubbeldörrarna står prunkande mårbackapelargoner i urnor av gjutjärn. En innebandyklubba står lutat mot verandaräcket. På hallgolvet ligger ett par knutna Nikeskor, slarvig avsparkade. En träningströja ligger i trappan. 

Jag intalar mig att jag har rätt att gå in, att jag frågat om lov att använda toaletten. I trädgården pågår en loppmarknad. Villans ägarinna har samlat några väninnor. De säljer tillsammans.Tunikor i blekrosa och lingrått hänger på klädställningar och väntar på nya ägare. På borden i den sluttande trädgården står ljuslyktor, blomkrukor och udda porslin. En kasse Sköna Hem säljs för ett par tior. Ett ögonblick låtsas jag att hemmet är mitt. Jag är dess härskarinna och rätten att fostra är min. Svettiga skor får inte störa perfektionen i mitt rike. 

Med doft av lavendeltvål på händerna, slår det mig hur lätt det skulle vara att stjäla något. På köksbänken står nybakade bullar att svalna under en bakduk. Den nydiskade keramikbunken står att torka på diskbänken. Jag lyfter upp linnetyget och tar en bulle i handen. Den är fortfarande ljummen och doftar lätt av kanel. Snabbt stoppar jag ner bullen i fickan och låter den fyllas av ytterligare bullar tills mina fickor är fyllda. Jag backar ut i hallen. Från övervåningen hörs en målbrottsstämma överrösta väsandet från fiktiva lasersvärd i ett dataspel.