Utsikt

Martinas pappa skulle alltid se på utsikten. Det spelade ingen roll hur liten och oansenlig en kulle var, om terrängen var svårframkomlig och Martinas små ben var trötta och gnälliga. Pappa skulle se på utsikten. Borgruiner, hyggen och skrangliga jakttorn. Allt skulle han lägga under sig. När Martina blev vuxen föredrog hon alltid vatten framför höjder.