Bar

Lena bar som vanligt ryggsäck och fotriktiga skor. Hon gick snabbt med sänkt huvud. Ryggsäckens axelband skavde i armhålorna och svetten rann i zigzag längs ryggraden. Haren som skuttade jämsides med henne på grusvägen genom Parkskogen hade hon knappt lagt märke till. Ekorren kunde osedd ta sig runt tallstammen i jakt på något ätbart. Hon letade efter något som kunde få natten ur kroppen. Ett tomt cigarettpaket att lyfta med tån. En sten att träffa med en välriktad bredsida. Hopknölad burköl att sparka hårt och dumt. Oplockad hundlort, så illa placerad att den skulle kunna resultera i en insändare till lokaltidningen eller arga lappar på träden.

I fyrvägskorsningen utanför Postnords företagscenter tvingades hon stanna vid övergångsstället. I gräset låg en bortkastad pizzakartong med kråkhackade rester. En vit skåpbil från Rulles Rör stannade och släppte fram henne och en yvig cyklist med skägg och axelremsväska. Trots att hon inte kunde se genom rutan kändes det som Rulles rörmokare log. Hon skakade på huvudet. Inga leenden eller fantasier om hantverkare kunde få henne att smälta. Inte idag.

Hon tag gångbanan åt öster, på väg mot centrum. I trängseln väjde hon för en flicka på cykel och släppte fram en utmärglad kvinna som körde ett barn i en sulky.
-God morgon, hörde hon en röst, så varm att hon började le.
-God morgon, sa hon tillbaks med ett skratt.

Etioper, västafrikan, kanske. Hon kände sig inte tillräckligt säker för att gissa hans ursprung. En man med kostym och portfölj. Hans uppriktiga morgonhälsning, hade fått henne att börja skratta. Strax innan hon kom fram till jobbet slank hon in på Gerdas Hembageri och köpte en krans att bjuda på.

Privat reflektion

Jag försökte uppgradera till Windows 10. Det bar sig inte bättre än att jag blev irriterad och återinstallerade Windows 7 istället. I fortsättningen ska jag inte vara pillsjuk och tro att saker och ting kan gå bra, utan vara strikt neofobisk och inte genomföra några uppgraderingar av den typen. Man lär av sina misstag.