Anita ser ut över parkeringsplatsen. Husbilen står mitt på asfaltsplanen och Rolf går runt den med en trasa i handen. Från sjunde våningen ser fordonet dockskåpsliten ut och Rolf är inte större än att hon skulle kunna ha honom i handen. Hon får en märklig känsla av att hon skulle kunna krossa honom om hon ville och han skulle dö som en fågelunge om hon tog i tillräckligt hårt.
Frånvarande plockar hon bort ett blad från den rosa St Paulian i köksfönstret.
-Blomman kommer att dö när vi reser, tänker hon, om jag inte slänger den innan. Det är vår frihet som står där nere, en av de enklaste husbilarna som fanns till salu hos Campingspecialisten i våras. Vi kommer resa och leta efter de billigaste parkeringsplatserna och ställa oss där och sitta utanför husbilen på varsin solstol. Friheten i en liten låda. En husbil med plyschklädda säten och fiffiga förvaringsluckor. Bostadsrätt istället för villa. Hans frihet istället för min.
Från radion hörs De sista ljuva åren. Hon känner en ryckning i nerven vid vänster öga. Det luktar sockerkaka från ugnen.
Intressant text som väcker mycket frågor. Får en känsla av att "han" fått bestämma det mesta i Anitas liv. Hon ville bo i villa och ville hon verkligen ha en husbil? Varför vill hon krossa honom? För att han förstört hennes liv?
SvaraRaderaMakt!
SvaraRaderaGillar hoppet från ryckningen i ögat till sockerkakan.
SvaraRaderasockerkakan. Och friheten.. trodde ett tag den satt i blomkrukan.
SvaraRaderaDen texten med flera bottnar gillade jag. Den doftar långt ifrån sött och sockerkaka.
SvaraRadera