Flerordspuff

XYZÅÄÖ

Ylva, zebrarandiga, övriga, x, Åby

Innehållet i det vadderade kuvertet i Ylvas zebrarandiga väska slog mot höften. Det kändes som väskan gav henne blåmärke efter blåmärke. Efter promenaden skulle hon vara täckt av små blåmärken som liknade vattenkoppor. Kuvertet skulle krossa det övriga innehållet i väskan.

Hon stannade vid brevlådan utanför ICA och drog upp det vadderade kuvertet. Springan i brevlådan var för liten, så hon var tvungen att gå in på ICA för att lämna det i förbutiken. Det luktade automatkaffe och rengöringsmedel. Tjocka, små farbröder, som luktade pilsnergubbe, satt och ritade x i travprogram och diskuterade om Xantippa eller Zabrina skulle vinna tredje loppet på Åby.

-Jag vill lämna det här, sa Ylva. Frankerat och klart.
Den fräkniga expediten tog emot försändelsen och lade den i en plastback. Ingen av dem låtsades om den ofullständiga adressen. Oskarshamns kommun.

Det hade känts så naturligt att plocka med sig en sten från stranden på Blå Jungfrun och ta med den hem från ön, som en souvenir som andades sol och hav. Oturen började redan på båten hem. Blixtlåset i jackan gick sönder och en tolv-årig flicka kräktes på hennes ryggsäck. Hon missade bussen. Under hösten radade händelserna upp sig. Hon tappade mobiltelefonen så glaset sprack. Hennes nycklar försvann. Plånboken ramlade ur väskan. Det var först när hon satt i tandläkarens väntrum med en trasig plomb och bläddrade i en veckotidning hon insåg sambandet. Det var stenen från Blå Jungfrun som gav henne otur. Oskarshamns kommun fick varje år ta emot hinkvis med stenar från ön, som otursdrabbade besökare skickade tillbaks med en ursäkt.

När Ylva kom hem och studerade sin stensamling som hon hade i vardagsrumsfönstret kände hon sig plötsligt osäker. Tänk om det inte var rätt sten hon skickat tillbaks.