lördag 15 augusti 2015

Text från bok

Inspirationsord: Definitivt inte, hämtade från en bok om vikttminskning.

Definitivt inte var de sista ord jag hörde från Jörgen. Jag satt i vardagsrummet och stickade på ett strumpskaft samtidigt som jag såg på ett TV-program, som handlade om hur ett äldreboende fick besök av en ardennerhäst.

Jörgen stod i köket och lagade mat. Doften av rimmad lax spred sig från stekpannan. Vispen rörde runt i kastrullen med hollandiesås. Potatisen puttrade på spisen. I samma ögonblick som mikrovågsugnen signalerade att broccolin var färdig ringde Jörgens mobiltelefon. Jag hörde honom säga "definitivt inte", samtidigt som han öppnade balkongdörren. Sen försvann han. Kom inte och säg att jag inte letade efter honom, för det gjorde jag. Jag både letade och ropade och maten hann bli förstörd innan jag tvingade mig att äta lite innan jag ringde till polisen.

Polisen lugnade mig och sa att Jörgen nog skulle komma tillrätta. De flesta gjorde det. Någon älskarinna hade han inte och han hade aldrig visat prov på dåliga nerver. Jag tänkte på hur lätt polisen tog på hans försvinnande. Tänk om jag istället styckat Jörgen och lagt honom frysen i källaren och om natten smugit ner bit efter bit i soppåsen för matavfall...Inte för att jag skulle bära hand på Jörgen. Vi hade varit tillsammans sedan jag var fjorton och jag tyckte faktiskt om honom.

Efter ett halvår var jag tvungen att sälja villan. Jag saknade både Jörgen och hans pengar. Besöket hos mäklaren gjorde mig utmattad, så jag beslöt att köpa hem något gott att äta till tröst. På ICA föll mitt val på några färdiga spanska tapas. En burk oliver fanns hemma. Jag köpte en chokladkartong också, fast jag föreställde mig att chokladen skulle klibba fast på mina tänder och göra mig illamående. När jag väntade på min tur i kassan föll min blick på ett nummer av Hemmets Veckotidning. Min man kidnappades av utomjordningar, stod det med röda bokstäver över ett foto på en gråhårig kvinna. Hon hade stålbågade glasögon och röd blus. Det grå håret var klippt i page. Att se henne var som  att se sig själv i en spegel. Jag köpte tidningen och kunde knappt bärga mig innan jag fick läsa artikeln. Hennes man hade försvunnit på samma sätt om Jörgen. Han hade lagat mat och gått ut på balkongen med orden definitivt inte. Det enda som skilde oss åt var att de skulle äta fläskkotlett och äldreboendet på TV hade fått besök av ett marsvin.

3 kommentarer: