Leder

Haralssons har sålt sitt ställe till stockholmare. Mangårdsbyggnaden ligger vykortsvacker uppe på höjden. En smal grusväg med sandbruna hjulspår och en grässträng i mitten leder fram. De rödslammade väggarna vänder sig mot solen. Gården skulle kunna pryda omslaget till en turistbroschyr. Love och Kim har startat getfarm och byggt upp ett gårdsmejeri. Ostarna säljs till finkrogar och Love och Kim berättar om sitt nya liv i diverse livstilsmagasin,om det fysiska slitet och den självklara rytmen och vännerna som kommer ner från Stockholm för att hjälpa till. Vad är det för vänner som kör 30 mil enkel resa över helgen för att få äta löksoppa, slipa färg och rensa blomrabatter?

Jag ser pappa framför mig. Han sitter vid köksbordet. Vaxduken är nött och grå i kanterna. Kaffet dricks ur en benvit mugg med fylligt röda äpplen. Alltid samma mugg, den med ett nagg. Muggarna fick han i julklapp något år. Det är bättre att dricka kaffe ur mugg, än ur kopp. Muggen rymmer mer.
-Haraldssons ja. Vad är det för folk? Det går väl an för dem, som kommer från Stockholm och kan betala kontant. Då finns det pengar till att starta verksamhet. Pengar och kontakter, för folk som lärt sig att föra sig.
Ögonen som jag minns som klarblå, har bleknat. Handen, som jag har svårt att se efter den där olyckan på sågen, kramar om muggen. En stympad kropp. Halsen är skrynklig och hårtofsen som sticker upp ur flanellskjortan har grånat. Det luktar surt om honom, otvättat. För oss är tre mil en lång resa.

En get har klättrat upp på stenröset. Den är lika androgyn som sina ägare. Finns det mjölkmaskiner som passar till getter eller handmjölkar man kreaturen?