Rättighet

-Hur var det i Lärkbackeskogen? Gick vandringen bra? Du kom hem senare än jag väntat mig. Gick du längre än planerat? frågade Martin.
-Vandringen gick bra, svarade jag och undrade om han hörde hur kort och distanserad jag lät på rösten.
Jag hängde upp oljerocken och plockade ur sulorna ur kängorna. Den ena spotlighten i halltaket hade slocknat och ett svagt gråljus letade sig in genom de rombformade rutorna på den klarröda ytterdörren.
-Det var rätt ruggigt väder, fortsatte jag. Bara det...

Martin satt i vardagsrummet. När han märkte att jag kom hem, sänkte han volymen på TV-sporten. Vill jag vara nära måste jag gå till honom...Han kommer mig inte till mötes, välkomnar mig inte i hallen. Vi samtalar i skilda rum, separerade från varandra.

-Bara det, att jag hamnade hos polisen.
-Men Sofia. Vad är det du säger? Har det hänt något med bilen?
-Inte bilen...Mig.
Jag går in och sätter mig hos honom. För att inte strumporna ska lämna blöta märken på parketten går jag på utsidan av foten.
-Det var väl min rättighet, anser jag. Att anmäla den där människan. Äsch, jag körde fel på hemvägen och såg att Producerat med tanke hade öppet, så jag stannade för att gå in och köpa ett flak ägg. Det har ju stått så mycket om dem i tidningen. Folk som har höns som hobby lämnar in sina ägg till försäljning. De har café också. Muffins stora som kastruller, som ungarna kan dekorera med plastspindlar innan de serveras. Rawfoodkakor och muffins med solrosolja till vuxna. Jag trodde inte ens att solrosolja var nyttigt, men det kanske det är.
-Skulle du inte köpa ägg?
-Bakom disken stod en lång, mager kvinna. Hon var utmärglad men samtidigt plufsig på något sätt, halsen var liksom urgröpt. Det saknades något i halsgropen. Håret var grågult och verkade permanentat.

Martin lade sin hand på mitt lår, samtidigt som han vände sig bort från mig för att kunna iaktta mig.
-Några ägg, såg jag inte till, så jag frågade. Då sa kvinnan bakom disken att jag såg ut som en tiggare och inte var välkommen. Vi serverar inte den sortens folk, sa hon. Herregud. Kängorna har kostat mig 3000 spänn och man kan väl tycka att folk borde känna igen en östermalmspresenning (1) när de ser en. Så jag polisanmälde henne...Innehavaren kom ut från kontoret och bad om ursäkt och sa att kvinnan var en praktikant.

Östermalmspresenning = dyr oljerock