Flytta

Min syster erbjöd mig faktiskt att flytta in hos henne. Hon hade vunnit en resa till Teneriffa på Bingolotto och behövde någon som såg efter hennes husdjur under tiden. När jag sa att jag föredrog att sova hemma, fick jag låna hennes bil istället. Det var en ärtgrön Mazda med smeknamnet Märta. Invändigt var bilen fylld med höboss och hundhår. Den luktade från det halvdussin doftgranar som hängde i backspegeln.

Om kvällarna åkte jag ut till hennes hus på landet och matade kaninerna och marsvinen som hon hade i specialbyggda burar i ett uthus. Första kvällen gick bra. Djuren föreföll nöjda över att ha blivit utfodrade och jag återvände hem till stan och en kopp te.

Andra kvällen började det snöa när jag fodrade. Det blåste upp. Flingorna var stora som lovvikavantar och snön lade sig på den ärtgröna bilen. Två marsvin, eller marsvin och marsvin förresten. De såg ut som två hårbollar preparerade med statisk elektricitet och  satt tätt ihop bakom en matskål av keramik. Jag skulle kunna svära på att de där två djuren inte suttit tillsammans kvällen innan.

När jag kom till den sista buren låg det en död kanin i den. Av namnskylten att döma hette det svartvita djuret Rolf och hade 95 poäng. Med stelfrusna fingrar plockade jag upp telefonen för att ringa till min syster. Rolf är död, skulle jag kunna säga, men jag visste inte hur  hon skulle ta det. Hon kanske föredrog att sitta på en bar och dricka paraplydrinkar och titta på solbrända engelsmän, nu när hon äntligen fått möjlighet att resa utomlands och ville inte alls bli påmind om något frånfälle i kaningården. Jag lade lite hö över den döda kaninen och gick ut till bilen. Snön låg ankeldjup på gårdsplanen. Bilen startade inte.