måndag 2 februari 2015

Grönt

Hotellstäderskan har ställt i ordning rummet. Jag sänder henne en tacksam tanke. Det mörkgröna, vadderade överkastet ligger slätt över bädden. Sänggaveln av imiterat körsbärsträ täcker en stor del av den blekrosa väggen. Jag lägger mig försiktigt på sängen och äter ett päron. Frukten är krispig och jag föreställer mig att fruktköttet består av en rad sockerkristaller som leder från skalet och in mot skrotten. Sen somnar jag. Kroppen är så uttröttad att den värker. Att checka in på hotellet och låsa upp den tunga dörren med hjälp av nyckelbrickan var vad jag förmådde göra. En ilning av saknad efter varma barnkroppar och ordet mamma får mig att skälva när jag sluter ögonen.

När jag vaknar nästa morgon slår jag på TV:n. Jag har sovit 16 timmar i ett sträck, drömlöst och tungt. Nyheterna visar hotellet. Jag ser blåljus och avspärrningar. En man har skjutits till döds på parkeringsplatsen utanför.

4 kommentarer:

  1. Blir nyfiken på vilken typ av resa "jag" är ute på. Och på fortsättningen. Om hon kanhända vet vem det är som har dödats. Gillade din berättelse som du förstår :-).

    SvaraRadera
  2. Oj, vilket oväntat slut. Dramatiskt. Gillar hur du beskriver päronet, tröttheten och saknaden.

    SvaraRadera
  3. Håller med Ethel m a o nyfiken!

    SvaraRadera
  4. Ojojoj, det här måste du skriva vidare på.

    SvaraRadera