Svett

Fortsätter historien om flickan som hittats död

Catarina anförtrodde sig åt mig. När Johansson svett gräset och hagen luktade bränt från askan och luften var grumlig av pollen, då eller någon annan gång. Jag vet inte varför hon berättade saker för just mig. Kanske såg hon mig som något ofarligt, som soffkudde, något mjukt som bara finns där, en vadderad yta som kunde ta emot en bekännelse och bevara en hemlighet, kanske var hon bara angelägen om att jag inte skulle bli  utanför och såg till att jag fick veta sådant, som alla andra redan visste. Hon berättade att hon tjuvrökt sedan hon var tio, att hon hatade skolan och skulle börja i OBS-klass för att hon inte stod ut. Benny hade tagit hennes oskuld. Ibland var hennes bekännelser påträngande, förhör där hon samlade flickorna i klassen omkring sig för att få veta vilka som fått mens. Catarina var först med det där.