Tre änder simmar över parkdammen
Svallvågorna bildar en blank ruta
Deras kroppar är som en fraktskuta
Trots att det snöar känns natten ljummen
I buskaget vilar kajorna natt
De vaknar när någon passerar dem
Kivas vilt i kråkfåglars rekviem
Ett hemligt sällskap av fåglars hånskratt
Snön lägger sig fluffigt mjuk på grenar
Två kvinnor på väg hem från krogen genar
De samtalar och själarna svartnar
Män är bara sådana som sviker
De ljuger mig berusad och vacker
Deras maner gör mig till cyniker
Vackert skrivet. Dyster och tänkvärd.
SvaraRaderaJag har inte helt klart om det är kvinnornas eller männens maner som gör dig till cyniker, men för diktens skull spelar det ingen roll. Den blir bara bättre som dubbelbottnad. Men för din egen skull...?
SvaraRaderaGillar det korthuggna - du ger det mycket innehåll :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBra text! "... vilar kajorna natt" vackert
RaderaDet var en intressant vändning i dikten tycker jag. Du lyckas alltid göra idyllen intressant.
SvaraRadera