Redan

Fortsätter gårdagens

Mamma står vid spisen. Hon har knutit en sjal runt håret och dragit på sig ett blankt förkläde med orientaliskt mönster. Byxbenen är nedstoppade i ett par raggsockor. Köksfläkten dånar och stekoset fyller köket. Fettet har stänkt upp på det avocadogröna kaklet. Hon rör med stekspaden i gjutjärnspannan.
-Är du redan hemma? säger mamma. Du skulle ju vara ute med Rollo.
-Vi har varit ute. Länge. Jag har gått med honom. Vad blir det till middag?
-Köttbullar.
-Vad blir det till?
-Potatis. Kokt potatis. Pappa vill ha det.
-Men. Jag gillar inte potatis. Kan vi ha spaghetti i stället?
-Jag har redan gjort i ordning potatisen. Det är pappa som bestämmer. Det är faktiskt han som jobbar och tjänar pengar. Häng upp jackan är du snäll och ställ skorna på skohyllan. Du borde vara tacksam och inte klaga på maten. Han sliter för din skull. Kan du vara snäll och duka?

Rollo följer med mig in i köket. Han sätter sig hos mamma och lägger huvudet på sned. De bruna cockerspanielögonen är fuktiga av längtan. Jag öppnar köksskåpet och tar fram tre Duralexglas och ställer dem mitt på bordet. Trots att tallrikarna är diskade och inställda i skåpet känns de flottiga. Vardagsporslin. Vitt med en blå-rutig rand.
-Sen då?
-Bestick också. Du vet väl hur man dukar ett bord?
-Det är smulor på bordet. Ska jag torka bort dem också?
-Du verkar tvär, Mia. Är det något som hänt?
-Har du inte hört? Jag trodde varenda människa visste. Catarina är död. De har hittat henne nere vid badplatsen. Anita sa det. Polisen är där och ambulansen. Jag vill inte stå i ditt äckliga kök och äta din äckliga mat. Det känns som om jag kommer att kräkas.