Mannen på bilden

Vykortet är blekt. Mannen på bilden har egentligen inte med mitt liv att göra. Han är klädd i en grekisk folkdräkt och sitter på en vitmenad mur i en olivlund. I bakgrunden skymtar en havsvik och vita fyrkantiga hus klättrar längs bergssidan. Han har skarpskurna drag och förefaller stark och senig. När jag ser honom kommer jag att tänka på folkdansare som underhåller på turistorter.

Texten på baksidan är skriven med blått bläck och regelbunden handstil. Bokstäverna har tydliga öglor och den som skrivit har tryckt hårt mot pappret. Hej! Här är varmt må du tro. Jag tror aldrig jag varit med om en sådan värme. Solen är väldigt stark. På kvällarna äter vi gott på restaurang. Pappa

Kortet var skickat till farmor där jag fått en c/o adress. Jag och min syster var hos henne den sommaren. Mina föräldrar var nyskilda och mamma behövde vila upp sig. Kortet från Rhodos kom fram efter det att pappa kommit hem. Han reste med en annan kvinna, så mycket hade jag förstått. En lycksökerska. Min syster fick ett kort med samma text. Hennes kort föreställde en åsna. Jag vet inte varför han skickade en gubbe till mig och en gullig åsna till henne.

Pappa dog tidigt under hösten. En olycka, sades det. Jag träffade honom aldrig efter att han kommit hem från den där semesterresan. Vykortet är det enda jag har kvar efter honom. Vykortet och en tomhet som ständigt maler i tankarna. Jag kanske är som han. Jag kanske inte är som han.