Slurk

-Nu ska det bli gott med en slurk kaffe, säger pappa.
Han sitter på en rödmålad pinnstol bredvid det rangliga köksbordet. På kökssoffan sitter jag och min bror. Han snor foten runt bordsbenet och bordet vickar till. Mamma står vid diskbänken. Hon har kokat upp vatten till kaffet i en kastrull och låtit det heta vattnet rinna ner genom en bryggtratt av ljusblått porslin. Någon riktig spis finns inte, bara en bänkspis med två plattor och en liten ugn. Kylskåpet surrar.
-Kan du inte ta en kopp kaffe som vanligt folk? säger hon. Måste du säga slurk?

Mamma har dukat med fika. Tre kanelbullar, tre skivor sockerkaka och tre Singoalla-kex ligger på en blåvit tallrik. Jag och Peter har fått varsitt glas gul saft. I andra familjer får barnen ta så mycket saft de vill från en Tupperware-tillbringare med lock i kylen. Det är bara vår mamma som envisas med att mäta upp hur mycket vi får dricka. I skolan går jag och Peter i samma klass, trots att vi inte är tvillingar. Han är född i januari, jag i december, två månader för tidigt.

-Ska du inget ha? säger pappa till mamma. Sätt dig.
-Nej, tack jag står, säger mamma. Jag behöver hålla igen. Hur fick du tag på den här stugan?
-Via Rolf på jobbet. Det är hans mammas. De tyckte vi behövde få komma ut lite på semestern, så vi fick låna den.
-Madde har fått åka på ridläger, säger jag.
-Alla andra har husvagn, säger Peter. De åker till Danmark eller Öland. Bor på campingplats. Har kul.
-Här är väl fint, säger pappa. Nära till sjön och inget folk i närheten. Man kan t om gå utan kläder.
-Nej, säger jag. Inget sådant snusk. Ni är pinsamma både du och mamma.
-Vi kanske till och med kan göra någon utflykt. Det är inte så långt till Borås. Borås Djurpark låter väl bra?
Jag tar ett kex. I hålet på mitten finns sylt och vit kräm. Inget kex är det andra likt, men jag har aldrig hittat något kex där bara vitt eller rött syns. Vi är för gamla för djurparker. Djur i dammiga hagar och besökare som skrattar åt apor gör mig beklämd.