Diskbänken är så låg att Elsa måste böja sig fram för att kunna diska. Varje gång hon gör det stramar det i ryggen. I hon har det grå vattnet hunnit svalna. Det kladdiga vattnet kyler hennes handleder. Händerna blir rynkiga och torra av det våta. Servisen är benvit och prydd med små gula blommor. Den fanns hemma när de skulle välja hos bosättningsbutiken. Pyro-formen får stå i blöt. Hon kommer inte att få den ren annars. Risgrynskaka tycker hon om. Annars vet hon inte om hon skulle gjort sig omaket att laga den.
Hon suckar. Utandningen får henne att känna sig yr. Nu har hon drömt sig bort igen. Det är så lätt att hon gör det. Hon tänker på Henrik. Hur lätt allting verkar för honom. Hur glad han ständigt är. Hur gott han luktar. Hur hon rös när han nuddade vid hennes arm. Det är annorlunda med Pär. Deras föräldrar känner varann och det känns som det alltid varit menat att de skulle gifta sig. Pärs händer är torra och kalla.
Lillan sover fortfarande. När hon vaknar ska hon få sitta i lekhagen, trots att hon kinkar och gnäller. Ingenting passar henne, men hon måste lära sig.
-Jag måste höra med Pär, säger Elsa till sig själv. Jag kanske kan få en flicka som hjälper till med barnet och hushållet. Det är så svårt att orka och att hinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar