Flerordspuff

Enligt turistinformationen var Mellerska Gården ett borgarhem från sekelskiftet. Det var bara öppet för allmänheten ett par gånger per år och intresserade brukade behöva boka i förväg för att få tillgång till sällskapsrum och salonger.

Vi mötte guiden under vårdträdet på den kullerstensbelagda gården. Han var klädd i hatt och linnekostym från tiden och viftade planlöst med en silverbeslagen käpp. Familjens Mellers historia gick tillbaka till mitten av 1800-talet, då den kvinna som kallades Mormor råkat i olycka och trots detta lyckats bli gift med pälshandlare Meller och på så sätt kommit upp sig i världen.

Det första rum som mötte besökarna var Mellers kontor, där vi kunde studera Mellers skrivbord och kassaskåp. Man hade inte kassa skåp på den tiden, skämtade guiden med gäll röst. Sovrummen låg på andra och tredje våningen. I varje rum fanns en knölig liten säng och en garderob tapetserad med samma stormönstrade tapeter som täckte väggarna. Det slog mig hur litet och trångt allting var, trots att familjen var välbeställd och tillräckligt excentrisk för att göra sitt hem till ett museum. När jag tog upp mobilen för att fotografera ett par mossgröna kuddar med lejongula broderier blev jag åthutad av guiden. Att fotografera var strängeligen förbjudet. När Henrik lyfte på en glasvas, sade han ingenting.