Katt

När jag var liten, hade grannen en katt. Den kallades Gardinkatten, eftersom de svarta tecknen i ansiktet liknade en barntecknings gardiner. Det är något visst med att döpa katter, och jag tror aldrig jag kan hitta på ett mer fantasifullt namn till ett husdjur. Gardinkatten var lite av en strykarkatt. Den låg på stenmuren och blängde och lät sig sällan klappas. När den försvann för gott, så sades det att räven tagit den.