Reva

I pausen mellan första och andra akten upptäckte Mimmi en reva på strumpbyxorna. Hon hoppades att kjolen var tillräckligt lång och stövlarna höga nog för att dölja den. Några extra strumpbyxor hade hon inte tagit med sig.

Teaterföreningens ordförande ringde i en liten klocka och besökarna återvände till sina platser i gymnasieskolans aula. Golvet i lokalen sluttade brant. Scengolvet var svartmålat och repigt. På tegelväggen hängde en hjälplös figur. Den sprattlade med både armar och ben. Mimmi hade fått oturen att få en plats vid en av de uppfällbara borden som satt fast i ryggstödet på bänkraden innan. När gymnasieeleverna skulle skriva prov fälldes borden upp. Nu fick Mimmi sitta på tvären.

I första akten hade Johan Andersson sjungit några visor och skämtat om förhållandet mellan stad och landsbygd. Bygg en mur runt Stockholm och se vilka som börjar krafsa på den. Lantisar som vill in eller Stockholmare som vill ut. I andra akten talade han om män och kvinnor. Mest talade han om sin fru. Hon verkade vara en förträfflig kvinna och dessutom förtjust i honom. Det hade varit kärlek från första ögonkastet, åtminstone från hennes sida.

Johan knäppte upp skjortan och blottade en hårig bringa. Han vickade på höfterna och log som en rockstjärna och började tala om de kvinnor som försökt förföra honom när han turnerat på landsbygden. Han nämnde damer i Säffle, Kinna och Bollnäs, samt någon som var från Skåne. Mimmi rodnade. Hon var inte så säker på att det var damerna som...Efter föreställningen tänkte hon inte gå fram och fråga om han kom ihåg henne. Hon kom ihåg både honom och hotellrummet och det fick räcka.