Räta

Det låg en lapp på sovrumsgolvet, bredvid sängen. Den var gul till färgen och dubbelvikt. Texten hade hamnat ner mot golvet. Jag tog upp den och läste.
Att älska är ett sätt 
att finnas till
Jag vill, jag vill, jag vill
-> Finnas till<-
    med Dig
                 ...för evigt
Det var stora ord, för att ligga på ett sovrumsgolv. Jag kände inte igen handstilen, med dess räta linjer i versalerna. Ingen i familjen skriver så. Kanske hade lappen fallit ur en biblioteksbok. En bok om hundträning? Positiv vardagslydnad.  Romanen jag läste? Löftet. En tysk soldat gifter sig med en kvinna han aldrig träffat för att få permission från fronten i Sovjetunionen. Hon gifter sig med honom för att få statusen av fru. Dör han får hon änkepension. Under smekmånaden blir de passionerat förälskade. Han återvänder till fronten, placeras vid Stalingrad. Hon är kvar i Berlin och träter med sina föräldrar. De skriver till varann. Lappen kan komma från den boken. Längtan och löften om evig kärlek. Men boken var nyutgiven och jag vet inte om någon hunnit låna den innan mig.