Stina Ekblad läser Edith Södergran
I en nedsläckt salong
Hon läser med inlevelse
Varje ord blir en flamma
På fjärde raden gråter en kvinna
Salongen tänds upp
I väntan på en ny poet
Som ska läsa sina alster
Med darrande händer
Kvinnan som gråtit säger:
Raivola, Kivennapa, Lintula
Det är namnet på karelska byar
De lär vara borta nu
Rysk mark
För nära gränsen
Hennes dikter är det som finns kvar
Edith skriver om Karelens ekar
Också ett land som icke är
Jag var så liten när jag kom hit
Att jag inte kan minnas någonting alls
Utom det lilla som blivit berättat
Bra skrivet!
SvaraRaderaSå vemodigt, sorgligt med kvinnan. Samtidigt så bra att hon kan uppleva Karelen så här i poesins värld.
SvaraRaderaJättebra, jag blir rörd!
SvaraRaderaÅ vilken doft från den tiden och det landet som inte är längre. Sorgligt vackert.
SvaraRaderaÅh så fint och samtidigt så sorgligt - himla bra återgivet!
SvaraRadera