Sudda ut

Osäker på var jag ska hänga den nyinköpta tavlan lutar jag den mot bokhyllan. Den föreställer en sidensvans där fågelns konturer suddats ut av vattnet i akvarellen. Ramen är silverfärgad och känns sval mot mina fingrar. Den är målad Marika Ek, som har sin ateljé i Ramsviks prästgård. Jag har sparat en tid för att kunna köpa dem.

Mitt hem är fyllt av sådant som andra gjort. Redan som tonåring började jag köpa konstkort och affischer på museer. Jag gick långsamt genom utställningssalarna och lät mig absorberas av konsten. Besöket avslutades i museibutiken där jag valde något som kunde bevara känslan. I hemlighet sörjer jag att jag inte kan måla. Allt går inte att lära sig. Det blir gräsligt om jag försöker.

I hörnet på soffan ligger en kudde min mamma broderat. Röda hjärtan av ylletyg har sytts fast mot en mörkblå bakgrund. Hjärtana är fastsydda med spretig langett och dekorerade med knutar som liknar pärlor. Gå dit hjärtat leder dig har hon broderat med stjälkstygn. Skulle jag gå dit hjärtat leder mig skulle jag gå rakt ner i en avgrund. Det är en sådan dag idag.

Häromdagen var hon på en konsert med Jan Hammarlund. Antagligen var hon där med en väninna. Hon har aldrig varit mycket för att ta egna initiativ, min mamma. Om Jan Hammarlund vet jag inte mycket.  Han var en av de tidiga gay-aktivisterna och kämpade för homosexuellas rättigheter redan på 1970-talet, när homosexualitet betraktades som en sinnessjukdom. Jag tycker om honom för det. Att kämpa för rätten att få älska. Jag lyssnade på Jag vill leva i Europa. Det är en sång om krig, lika mycket som om kärlek. Jag valde en amatörinspelning på You Tube och såg en äldre man med mustasch och keps. Han spelade gitarr och i bakgrunden hördes sorl från publiken. Kanske sjöng de med.

Min bror har börjat prata om prepping, att vi måste börja förbereda oss för samhällets sammanbrott. Att hamstra konserver bär mig emot. Jag vill inte leva i ett samhälle där man dödar för en burk tonfisk.