Färre

-Drömmarna blir färre med åren, tänker Anita och reser sig från Bettans skinnsoffa. Prylar ville hon inte ha fler och det kändes motigt att resa.
Parketten knarrar under hennes fötter och det knäpper till i knät. Bakom henne pratar Olle och Bettan om en ny veteranbil de funderar på att skaffa. I garaget står redan en VW-cab från -63. Nu vill Olle ha en Morris Minor också. Folkbilarna ligger honom varmt om hjärtat. Om somrarna åker de på bilträffar och veteranbilsrallyn, klädda i tidsenliga kläder. Bettan har letat rätt picnicutrustning som matchar bilen och gör smörgåsar med rotmos och fläskkorv efter recept från en gammal kokbok.

I fåtöljen sitter Eric tyst. Anita har noterat att han har blivit mer tystlåten det senaste året. Hon också kanske. Ingenting verkar glädja honom. Kanske har han blivit deprimerad, trots att han aldrig skulle erkänna det. De har växt ihop och fäst sig vid varandra med åren. Låt de sista ljuva åren...Gud, vilken dum låt.

Anita går in i badrummet. Katten Bosses kattlåda står under tvättstället. För närvarande är Bosse på drift i grannskapet och Bettan är så orolig. I en korg ligger flera nummer av Allers. Korsorden är påbörjade, men inte lösta till slut, noterar Anita. Rubriken Vandringen fick oss att hitta tillbaks till varann fångar hennes intresse. Artikeln handlar om ett par i 60-års åldern. Hon började vandra. Turerna i det närbelägna friluftsområdena blev längre och  längre. Hennes make började följa med henne och de fann ett gemensamt intresse. Nu planerade de en resa till Italien för att vandra. Förra året hade de varit på Kanarieöarna. Lätt om hjärtat lade Anita tillbaks tidningen i korgen. En ny dröm hade fått fäste hos henne och visst måste det gå att få med Eric ut.