Poeten Stig Sjödin från Sandviken skulle fyllt 100 år i år, läste jag på facebook. Det där med Sandviken var viktigt. Brukssamhället. Folkhemmet. Någon hade delat en av hans dikter, ett mobilfoto, av en sida i en diktsamling. Dikten handlade om en man som arbetat övertid och offrat sig för att sönerna skulle kunna ta studenten. Sönerna studerade och kom upp sig, gjorde en klassresa från arbetarklass till medelklass. De gifte sig med kvinnor med kalla ögon och noterade att den äldre mannen åt med kniv.
Jag hittade inte tillbaks till dikten på Facebook och lyckades inte finna några hans dikter på nätet, men jag tänkte på den äldre mannen och tänkte på den förvirring han måste känt inför de kvinnor som genom gifte kommit in i hans liv.
Att läsa Stig Sjödin står på min lista att läsa. Jag har säkert läst en del av hans dikter förut, som tidningsnotiser, utan att jag lagt hans namn på minnet. Dikten om kvinnorna med de kalla ögonen, kändes egendomligt välbekant. I det kortfattade och exakta vilar sammanhangen mellan raderna. Det är där våra tankar vistas mellan handlingarna.
Blev nyfiken på Stig Sjödin. Och visst. Kvinnor med kalla ögon ska man akta sig för.
SvaraRaderaMinns dikten och hittade den här: http://bibblansvarar.se/sv/svar/en-van-ringde-mig-nyss-och-und
SvaraRaderaSkickligt googlat! :)
RaderaIntressant! Blir också nyfiken och så bra med en länk då!
SvaraRaderaTime is perfect!
Nu har jag läst dikten - så underbar! Känner de skilda världarna ...
SvaraRaderaPs glömmer du bort länken så ligger den numera längst ned på min sida ;)
SvaraRaderaBlev nyfiken och ser att det finns en hänvisning till hans dikt.
SvaraRaderaSådan här information är guld värt ... tack till du som skrev om det och tack till den som gav länken in till hans dikt/ kram