Vakna

Anette stod i hallen och funderade på att slänga tidningen redan innan Patrik kom hem. Hon höll  Annonsbladet mellan tummen och pekfingret och gjorde en grimas åt den. Gratistidningen var deprimerande tunn. ICA hade extrapris på ryggbiff. En baby hade fötts för femtio år sedan. Mamman trodde det skulle bli en flicka. Det blev en pojke. Hon hade redan tre söner. Stadshotellet skulle ha trettondagsfest.

Hon lade ner tidningen på hallbyrån och slog upp sidan med trettondagsfesten. Annonsen pryddes av två ynglingar med yviga polisonger och jeansjackor. Inte ens på 1990-talet hade Annette tyckt om Ronny och Ragge. Pöka. Fårrden. Korsberga. Polisonger. Nedhasade jeans som blottade bleka skinkor. Stockholmare som drev med lantisar. Nu hade duon återuppstått i form av ett coverband från Uddevalla. Pökerz. Varför ville hon skrika. För att få ligga? För att få stava med Z?

Under kvällen skulle även Cover-Up, coverbandet från grannkommunen, spela. För 15-20 år sedan var de inte så tokiga. Sångaren var faktiskt med på TV, i ett TV-program där man skulle härma sin idol. Det gick så där på TV, men folk kom på deras spelningar, söp och var glada och skrålade till Sweet home Alabama. Nu hade tiden kommit i kapp dem. Trots att de var närmare femtio draperade de fortfarande sina kroppar i kläder sydda av överblivna möbeltyger från Bröderna Bengtssons i Bäckefors. En sak var säker. Anette skulle inte vakna på trettondagen med baksmälla efter en kväll på stadens hotell.