V-ord

Bilden finns i ditt sinne. Du ställer upp ditt staffli framför kontorsstolen i ditt vardagsrum och tar fram det enkla rullbordet där du förvarar dina penslar och färger. I minnet finns ett avsked. Du vill måla hur du kysser din vän farväl på gatan utanför järnvägsstationen. Tårarna blev till mörkblå pärlor mot din tungspets. Du åt hans sorg, hans hängivna kallelse. Ni lovade att ses. Människor ljuger för varann. Han gick och allt var ont. En virvelvind drog upp gruset på gatan. Du fick en vagel i ögat av dammet.

För att söka lindring gick du in i butiken vid vars skyltfönster ni stått. Det var en invandrarbutik.  Trots att det varr glest mellan varorna var affärslokalen trång och rörig. En myket vacker vas i imiterad pärlemor stod på en hylla ovanför plastpistoler i grälla färger. Längst in i lokalen fanns en kyldisk med ostar från Mellanöstern. Vita oststycken stora som barnnävar låg i påsar med saltlake. Du förstod att de var delikatesser, men kände inte igen ostarnas främmande namn. Frysdisken stod i ett prång. Du kikade ner i den. Den var fylld av halalslaktat kött. Styckningsdelarna saknade emballage. Kycklingskinn, senor, muskler och ben täcktes av iskristaller. Du lämnade butiken utan att se på innehavaren.

Det är där ditt skapande upphör och viljan blir till intet. I butiken finns knivskarp realism. Du ser dig själv i en Ylva Ceder-målning som liknar ett foto. Hon skulle kunna måla så, dig i en tavla som liknar ett foto, en svensk kvinna framför en ostkyl i en invandrarbutik, ensam, malplacerad, i en miljö vi inte vill låtsas om. Avskedet är färgstarkt med tjocka lager och åsar av färg, den teknik du bemästrar. Du försöker se en Tage Åsén framför dig, en avskedskyss framför en invandrarbutik i centrum av en småstad, som inte är döende bara långsamt åldrande. Dina bilder är bara ord.

Uttröttad utan att ha åstadkommit något går du till sängs. Saltet i ditt minne får dig att tänka på Lots hustru. Hon vände sig om för att se Sodom och Gomorra förintas. Handlingen förvandlade henne till en saltstod. Hon straffades för att hon såg tillbaka, sin brist på lydnad och självdisciplin. Kurt Vonnegut skrev att hennes handling var mänsklig. Du älskar honom för de orden och letar efter kvinnans namn i minnet utan att finna det. Lots hustru. Vad hette hon? Ute bullrar regnet. Du förstår att det kommer bli en sömnlös natt.

Vanmakt, vilja, Vonnegut, vardagsrum, virvelvind, vagel, vas