Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen -Förband, sa Gwen, är hämtad ur Teodlarens hustru av Dina Jefferies.

-Förband, sa Gwen. Dem kan du plocka upp och sortera in i hyllorna, så tar jag hand om hudkrämerna. Det går väl bra?

Jag nickade och böjde mig fram över kartongen med gasbindor och sprättade upp tejpen som höll ihop locket med hjälp av min nyckel. Jag och den unga kvinnan med det imponerande namnet Gwendolyn hade fått sommarjobb på Apoteket. Vi gick samma utbildning, men hon hade kommit längre än mig och hunnit med att vara au-pair i Zürich och London och hade läst franska i Pau. Hennes mamma hade en klädaffär där hon sålde designade linnekläder och fladdrande sjalar och hennes pappa spelade i ett bluesband och jobbade som lärare. De bodde i ett hus som liknade ett kråkslott med tinnar och torn och var det något som min pappa inte tillät mig att ens drömma om så var det den sortens hus. Har du någon aning om hur svåra de är att underhålla? Att värma upp dem kostar en förmögenhet. Skaffa något praktiskt istället.

På det hela taget trivdes jag på på Apoteket. Jag tyckte om att hjälpa människor och njöt av att kunna namnet på verksamma substanser och olika mediciner. Sommaren blev en närvaro av andra människors kroppar. Kroppar i förfall och förhoppning, åldrande och sommarförkylningar. En rodnande 15-åring hämtade ut sina P-piller. Tanterna på jobbet pratade om sina klimakteriebesvär och bestämde mig för att aldrig tillåta mig att bli sådan. Tommy köpte kondomer. En uttröttad mamma handlade barntandborstar.

Det var typiskt att Gwen skulle ta hand om hudkrämerna och lämna bandagen till mig. Hon hade ett sådant där lätt och nästan genomskinligt utseende. Människor sökte sig till henne. Jag tror att jag var en av de få som noterat att hon alltid hade långärmade tröjor för att dölja sina handleder.