-Vilken stilig mössa, säger Anja till mannen som står framför henne i kassakön.
Han har vänt sig om för att rätta till köpinnen. Hon har lagt den längs med kassabandet, istället för tvärs över som brukligt är.
-Den måste vara hemstickad, fortsätter hon.
Han drar lite i mösskanten och petar upp glasögonen som kasat ner på näsan. Den andra handen känner instinktivt att plånboken ligger kvar i innerfickan. På sig har han en jacka som gör att bäraren nästan ser fyrkantig ut. Bakstycket är fyrkantigt. De utanpåliggande fickorna är fyrkantiga. Det ser ut som den är gjort av bävernylon, som brukar användas till dagisbarns overaller.
-Jag har stickat den själv, säger han. Efter irländska mönster. Jag var på Aranöarna för många år sedan och försöker upprätthålla något av det där. Det irländska kynnet, du vet. Garnet jag använder kommer från upprepade tröjor som jag hittar begagnade. Herrtröjor är bäst. De är störst och ger mest garn. Fast det är svårt att hitta. Det måste vara ull. Akryl går inte alls. Nästa vecka kommer Hemmets Journal och gör en artikel om mig och mina mössor. Tänk om jag kan få vara med på TV också. Män som stickar är inte så vanliga. Hade det varit en kvinna som gjort samma sak, så vet jag knappt om någon brytt sig.
Söt historia.!
SvaraRaderaFin betraktelse och så dina tyg- och garn-detaljer som gör texten så levande!
SvaraRaderaJa en fin berättelse i vardagen.
SvaraRaderaLer när jag läser ... så är det nog ... har faktiskt stött på en stickande kille ... och så tänkte jag med värme på Orkneybesöket och den stickade koftan jag köpte där :)
SvaraRadera