Text inspirerad av bild

Jag vet inte varför mamma var så förtjust i den bilden. Hon lät rama in den och ställde den på bokhyllan bredvid sitt bröllopsfoto. Skolfotografens porträttfoton kom senare och ställdes på samma hylla. Bilden från ponnyridningen var tagen någon gång när vi var på utflykt till 4H-gården i grannkommunen. Kompositionen var rörig och bilden var fylld av främlingar. Lillebror satt på en shetlandsponny. Ponnyns runda mage fick hans ben att spreta rakt ut. Han klamrade sig fast i sadelns framvalv En ledare lunkade bredvid ponnyn.

I bakgrunden på bilden kan jag skymta mig själv. Jag väntar på min tur på ponnyridningen och är i hemlighet glad över att jag slipper shetlandsponnyn, utan får rida på den större ponnyn, Rosita. På den tiden älskade jag hästar. Urskillningslöst. Jag läste allt om hästar och kunde alla hästraser. Lipizzianerhästarnas stamhingstar. De tre arabhingstar som låg till grund för aveln av engelska fullblod. Myterna om de spanska stridshingstarna som tog sig i land på Connemara på Irlands västkust. Olika sorters betsel. I teorin förstås. Att börja på ridskola var det inte tal om.  På något sätt är det typiskt att min bror hamnar i centrum på en bild för mitt intresse. Hon kunde valt en annan bild. Den där vi matar marsvin med maskrosor till exempel.