Hånfull + glimra

Skarsnön glimrar på fälten. Trött på vinter, grusiga stadsgator och nedstämda villakvarter har Mimmi valt att ta bilen upp till Ullsjön. Dag efter dag har hon passerat en vit Opel där någon ritat en sur gubbe i snön som täcker rutorna. Vintern har lagt sig i lager efter lager runt bilen. Det syns att den inte startar. Att köra upp till skogen är en chansning, men hon är less på att inte komma ut ordentligt. Det är något med skogen som drar. Innan hon svänger in på skogsvägen till friluftsområdet vet hon inte om det är möjligt att köra ända upp. Skidklubben brukar spåra elljusspåret närmare stan, men här finns bara några skyltade leder. 

Parkeringsplatsen är tom så när som på ett par bilar. En man med rutig keps ropar åt en kvinna med anorak att hon glömt skidorna.

-Tok heller, säger hon. Det är varit modernt med stavgång i tjugo år nu. Har du inget lärt dig?

De låter inte hånfulla på rösten, snarast vänligt skämtsamma. Mimmi tänker att hon borde ta upp det där med stavgång igen. Det ger en annan rörelse, något som är bra för axlarna. 

Stigarna hon väljer är tilltrampade, men snön är mjuk och inte svårgådd. Bitvis har träden och vinden lämnat marken bar. Från en buske hörs en talgoxe. Bergväggarna genom ravinen täcks av is. När hon var liten kallade hon dem isfall, vattenfall av is.

Från höjden på åsen ser hon ner till parkeringsplatsen. Backen ner är brant och hon börjar gå. Försiktigt på tvären, steg för steg. Det finns människor som åker till fjällen, som älskar skidor. Själv tycker hon mest att vintern är ett påhäng. Den begränsar henne. I fjällen är det en annan slags vinter, har hon fått lära sig. En vinter att njuta av. Kanske om man inte är mamma och måste laga mat för en vecka, trösta och städa en stuga...

Livet passerar inte i revy när hon halkar, men hon hinner tänka att hon är klumpig och att mobiltelefonen ligger kvar hemma. Friheten att slippa kunna bli nådd gör henne ansvarslös. Blir hon liggande så kan det dröja innan någon kommer. 

Det är först när hon stannar till vid Coop på hemväg och ska betala för ärtor och mjölk hon inser att plånboken är försvunnen.