Inspirationsmeningen: Det fanns ingen anledning att tro att föräldrarna var avtrubbade av den höga barnadödligheten det första levnadsåret och inte vågade älska sitt barn fullt ut, är hämtad från Bronsåldersmordet av Jonathan Lindström, en fackbok som följer en bronsåldersman genom livet fram till hans våldsamma död. Delar av skelettet påträffades av en slump i samband med dikesgrävning. På bronsåldern fanns inga tamkatter, står det i boken, vilket innebar att mössen hade fritt spelrum. Man åt fermenterad lever. Det är som surströmming ungefär, fast med lever. I skolan lärde jag mig att bronsåldern hade gynnsamt klimat, man kunde t om odla vindruvor i Sverige. Sen kom järnåldern och då blev klimatet kyligare och regnigare.
Det fanns ingen anledning att tro att föräldrarna var avtrubbade av den höga barnadödligheten det första levnadsåret och inte vågade älska sitt barn fullt ut. Så var det alltså. Förtvivlan och sorg, generation efter generation, sekel efter sekel. Tanken svindlar. Det är svårt att ta in.
Svårt att ta in.
SvaraRaderaJa svåra tankar. När jag släktforskade - och blev varse den höga barnadödligheten för inte så länge sedan - led jag och tänkte mycket på vad de tvingades utstå.
SvaraRaderaIntressant också med (naturliga) klimatsvängningar - det är ngt jag skulle vilja veta mer om.
Låter som en väldigt intressant bok. Som sagt, för inte så länge sen var livet verkligen inte lätt att leva.
SvaraRadera