Det blåser hårt från väst. Jag noterar att träden gulnat över natt. Skogen är annorlunda nu, än vad den var igår. Svamparna är betydligt färre. Morgonen bär vittnesbörd om annalkande oväder. Det är en sådan dag, när man vänder ansiktet mot vinden, för att möta melankolin i sitt inre.
En vacker text. Särskilt sista meningen.
SvaraRaderaJa, det blåser hårt från väst... Vackert och melankoliskt skrivet!
SvaraRaderaGillar sista meningen mycket!
SvaraRadera