En silvergrå Golf passerade förbi busshållplatsen på Ekbladsgatan där jag stod och väntade på Anna. Den körde långsamt och jag noterade att baksätet var nedfällt för att ge större lastutrymme. Bagageutrymmet var fyllt med kartonger. Löst ovanpå papplådorna låg några pocketböcker och ett smörpaket. Jag slogs av det egendomliga i kombinationen.
Jag var ute i god tid. Anna skulle hämta upp mig. Tillsammans skulle vi resa till Arlanda, för att sedan flyga vidare till Italien, en resa för att vi skulle komma nära varandra, systrar emellan. Vi hade valt en pittoresk badort, där de italienska familjerna trängdes på stranden och massturismen påstods vara långt borta. Jag hade packat ner Avallone och Ferrante som reselitteratur och tagit med både vandringskängor och joggingskor och lovat Anna att vi inte skulle gå varandra på nerverna.
Jo, man måste ge varann lite space för att inte gå varann på nerverna. Egentid med en god bok eller en vandring upp i bergen är nog precis vad som behövs.
SvaraRaderaTrevlig text!
Jag vill gärna veta hur det gick. Två systrar. Det kan gå hett till :-).
SvaraRadera