Rimligt

Doktorsvillan var större än vad som var rimligt för ett sådant litet samhälle som Älghult. De små egnahemsvillorna med sina vidlyftiga trädgårdar och de låga 60-talsvillorna i rött tegel låg utspridda runt om och påminde om en utspilld ask med häftstift. Älghults fåtaliga hyreshus föreföll alla mindre i storlek än själva villan. Vårdcentraler och landstingsadminstration till trots, doktorsvillan i Älghult bestod och den beboddes av en läkare. Villan låg på en kulle omgiven om en parkliknande trädgård. På trappan av röd granit prålade agaveplantor i formgjutna urnor av järn. Två pelare som kunde vara hämtade från en grekiskt tempel bar upp balkongen som skuggade huvudentréns pardörrar. Ibland kunde doktor Hedqvist själv skymtas på balkongen med en grogg i näven.

En lördagsförmiddag tog jag cykeln ner till Älghults centrum. Anita stod utanför Röda Korsets secondhandbutik och skakade en tom insamlingsbössa. Bredvid satt en rumänsk tiggare med keps. Det är egentligen inget fel på Älghultsbornas insamlingsvilja. De köper postkodlotter och ringer till insamlingsgalor på TV och en gång har det till och med anordnats en bussresa till Bingolotto i Göteborg. Problemet när det ska samlas in pengar är bara att Älghultsborna inte är så många till antalet.

-Vet hon, sa Anita och lät insamlingsbössan guppa upp och ner. Jag har sett doktor Hedqvist handla på ICA. Han köpte toalettpapper. Så nu vet jag vad doktorn själv torkar sig med i rumpen.
Anita är sådan. Hon drar sig inte för att vara vulgär och skämtar gärna om sin kropp och sin vikt, sådant där som jag själv tycker känns en smula skamfyllt och helst vill undvika. Allt var lättare förr - jag också, är sådant som Anita kan säga. Det finns inte en sjukdom i Älghult, som hon inte känner till. Greta har slutat med sina statiner. Hon blev så dålig av dem. Så nu väntar hon bara på en hjärtattack. Stackarn kan inte sova på nätterna. Hon är så orolig för hjärtat. 

Jag köpte ett par fläskkotletter och några vinterpotatisar på ICA. På hemvägen passerade jag doktorsvillan. Doktorn själv var ute och lekte med en terrier i trädgården. Du brunvita hunden studsade upp och ner med en tennisboll i käften.  Jag kunde inte låta bli att undra om Anita visste vad som ägde rum i doktorsvillan. Både en och två gånger har jag sett hennes dotter bege sig dit och hon var inte där för att hjälpa doktorn att städa om man säger så.