Alster

Faster Märtas bohag stod utspritt i auktionslokalen. Besökarna trängdes och kommenterade föremålen och gjorde sig en bild av den de trodde hon varit. Rolf stod framme vid podiet. Han hade kommit ner från Stockholm och drivit igenom att allt skulle säljas via Bomans auktioner. Då kunde var och en köpa det den ville efter Märta och det skulle inte bli något bråk. Han hade fjällrävenbyxor i samma färg som skägget och vandringskängor från Lundhags. I handen hade en kartongbit med ett kundnummer på, så han kunde handla på kredit och betala efter auktionen.

Mamma och pappa stod i ett hörn och såg mulna ut. Det var mamma som tagit hand om Märta det sista åren. Kristallkronan med rosa sammetsskärmar över glödlamporna hängde på en provisorisk krok. Jag visste att mamma och pappa pratat om den, men de trodde att den skulle bli för dyr, även om de skulle få ut pengar från dödsboet.

Märtas broderade alster visades längs ena långväggen. De stora, broderade dukarna hängde med klädnypor på en tvättlina. Flera generationers hemvävda handdukar låg i prydliga buntar om sex. Lakan och örngott var prydligt manglade och märkta i vitt med Märtas initialer.
-Hon kunde sy hon, sa någon.
-Mycket gick till syföreningen också, sa en annan. Det är bara en bråkdel som finns kvar.
-Tänk så mycket förspilld kvinnokraft.

Lådor med diverse stod på golvet. Jag böjde mig ner och hittade Märtas sykorg. I den låg ett oskrivet vykort från Alsters herrgård och ett påbörjat strumpskaft i färggrant raggsocksgarn. I botten låg en påbörjad bonad med texten:

 Kom liljor och akvileja, kom rosor och salvia!

Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd. 

Orden fick mig att tänka på Märtas syster, hon som dog ung. 

Auktionisten klev upp på podiet. Med hög röst redogjorde han för auktionsvillkoren. Jag sökte mig till mina föräldrar.

-Kommer vi att köpa något? undrade jag.