Vision

Botvid hade alltid haft en vision om det storslagna. Det började redan med graffitin i tonåren. Järnvägsvagnar, industrilokaler och bostadshus täcktes av hans initialer i småstaden vid järnvägen. Stadsbussen körde längs Storgatan täckt av hans färger. Han älskade det väsande ljudet från sprayburken och den fräna doften av lösningsmedel. Koncentrationen på arbetet och risken att bli avslöjad gjorde honom euforisk. Kanske var det Marta som fick honom att sluta, hon eller det faktum att han fick ett pris på sitt huvud. Fastighetsägarföreningen och länstrafiken utfäste en belöning på 100.000 kr till den som kunde få fast skadegöraren.  Han slutade med sprayfärgerna. Marta fick honom lugn. Utbildningen till ljustekniker kom som en skänk från ovan. Han hyllades i tysthet som ljussättare på teatrar och arenakonserter. Parker och skyskrapor mötte sin själ i hans visioner. Hans skapande var förgänglighet och beständighet i ett.

Det var bara en sak som tyngde honom. Hans första tag. Den hade aldrig tagits bort. Han hade gjort inbrott på Lunds mekaniska verkstäder för att få måla i fred. En flaska svart sprayfärg och en tång till staketet hade en stulit från pappans garage. Klottret hade gjort honom exalterad. Den spraymålade erektionen täckte en hel vägg. Med tiden kom den nedlagda mekaniska verkstaden att locka äventyrare och fotografer. De fotograferade hans målning. Omdömet fick honom att rodna. Bristande anatomiska kunskaper. Måste vara målat av en kvinna, som inte vet hur en man ser ut.