Vädret hjälpte inte

Vädret hjälpte inte Sofia att känna sig bättre till mods. Trots att vindrutetorkarna svepte på högsta hastighet över rutan, så var det som att dra en sked genom vatten. På vägbanan stod regnvattnet decimeterhögt. Bilen skakade när en mötande långtradare med fladdrande kapell drog upp en störtskur över henne. Hon föreställde sig att bilen kördes av en ansiktslös mördare. Katter, kvinnor...Skit samma, bara han fick döda. Greppet om ratten fick fingrar och handleder att värka. Senorna i axlarna kändes som torrt läder, så skört att det snart skulle brista. Mest av allt ville hon stanna bilen i vägrenen och skrika ut sin rädsla.

Hamburgerkedjans gulröda skylt kom som en befrielse. Hon körde in på parkeringsplatsen. En metalliclackad bil med spoilers och breda alumiumfälgar och avbruten radioantenn stod närmast entrén. I only support gay marriage if both chicks are hot, stod det på en dekal i bakrutan. Vid parkeringen sytterkant stod en bullig veteranbil med konservburkstunn plåt på en kärra dragen av en överdimensionerad pick-up. Ekipaget verkade vara från Skåne. De hade långt att resa.

Sofia tog sin beställning och slog sig ner vid ett av de obekväma plastborden med väggfasta bänkar. Det flimrande ljuset bländade henne.  Hon åt utan tugga ordentligt. Fingrarna blev kladdiga av frityrolja och hamburgerdressing. Maten mättade inte. När hon ätit färdigt kände hon sig bara mer hungrig.

Hon letade fram ett papper och en penna ur handväskan. Fan, skrev hon och upprepade svordomen tre gånger. Jag har fått ett dödsbud. En kväll då jag borde vara lycklig kommer död och oväder till mig.