Tåget saktade in och stannade

Regionaltåget saktade in och stannade. Annika hängde handväskan över axeln och drog på sig handskarna. Lädret smet åt runt fingrarna. Det var nästan som det behövde töjas ut varje gång hon tog på sig dem.  Hon gick ut i gången och trängdes med de andra passagerarna. Framför henne jamade en katt i en transportbur. Den äldre herren bakom henne snörvlade. En skock baciller åkte upp och ner i hans kraftiga näsa.

Hon tvingade sig att andas lugnt. Att resa ensam var viktigt för henne. Ett par timmar bara. En utställning på länsmuseet och tillhörande lunch på museets restaurang. Soppa eller sallad och surdegsbröd till. En promenad genom en främmande park. Ensamhet som skärper tankarna bortom dammsugning och tvätthögar.

Folkmassan rör sig över perrongen. Hon tar sikte på stationshusets entrédörr. Den automatiska dörren glider upp. Det är smutsigt på stengolvet innanför. Hon känner en hand mot sin armbåge och hör en mansröst.
-Men Annika. Jag tänkte att det var du. Vad roligt att träffas. Vi måste ta en fika. Jag har lite tid över. Vi går till Nordhälls.