Sparsamt
Himlen mörknar som ett vredgat öga.
Vi säger till varandra:
-Det har ändå åskat sparsamt, denna sommar.
Sedan kommer regnet, och någonstans skälver jorden. Men om det, vet vi ingenting om.
Skratta
Marita vandrar caminon. Om kvällen lägger hon upp bilder på spanska fasader på facebook. Jag ser fram mot hennes uppdateringar. Samtidigt hoppas jag att hon att hon ska sluta berätta för andra och bli absorberad av nuet de där tio dagarna hon vandrar ensam genom norra Spanien. Hade jag haft ett radband eller en frälsarkrans skulle jag räknat hennes infall på den. Raskatterna, islandshästen, akvarellkurserna, den oavslutade romanen... Ibland, när jag tänker på henne, så minns jag hur vi skrattade, de där åren runt trettio, när barnen var små.
Tycker mycket om den andra texten. Räkna infall på radband..!
SvaraRaderaBra! Tyckte oxå om språket i "skratta".
SvaraRaderaBra bägge texterna. Jag tyckte speciellt om de två sista meningarna i "Sparsamt". (men skulle kanske ta bort sista "om" :-))
SvaraRadera1 Gillar mycket hur "någonstans skälver jorden" kommer in
SvaraRadera2 synnerligen i vår tid viktigt att reflektera omkring